No niin, jag heter Emelie.
UX-designer med en bakgrund inom scenografi och rekvisita för film och tv.
Jag gillar att ta reda på varför, förstå hur saker hänger ihop, hitta möjligheterna och ta fram en lösning som känns rätt.
Jag tänker bäst när jag får se, testa och pussla ihop idéer tills allt faller på plats.
Jag tänker bäst när jag kan se det
Jag tänker visuellt. Färg, bilder, symboler och skisser hjälper mig att förstå information, se samband, sortera tankar och hitta en riktning.
När jag börjar med ett nytt problem vill jag först förstå det. Jag undersöker, samlar inspiration och plockar isär det jag hittar för att sedan bygga ihop det till något som fungerar.
Jag behöver få tänka, undersöka och låta saker sjunka in. När delarna börjar hänga ihop och ett klurigt problem plötsligt känns självklart, då vet jag att jag är något på spåren.
Och om det inte fungerar? Då börjar jag om. Jag tar med mig det jag lärt mig, backar ett steg och testar igen.
Från film till UX
Jag har frilansat inom film och tv sedan 2017, främst som attributör och rekvisitör. Där har jag lärt mig att se helheten, hitta detaljerna och förstå vad som faktiskt gör skillnad.
Under mina anställningar har jag arbetat tätt med scenografiteamet och resten av filmteamet mot en gemensam vision. Det har lärt mig att kommunicera tydligt, förstå min roll och veta när jag behöver fråga, hjälpa till eller backa upp någon annan.
Jag har också lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det viktiga är att veta vad som är värt att lägga tid på och vad som kan vara tillräckligt bra för att helheten ska fungera.
Det är erfarenheter jag tar med mig in i UX.
Snabbfakta bortom skärmen
Bli inte lurad av mina tornedalska uttryck. Jag må vara född och uppvuxen vid fiska gränsen men den härliga dialekten är numera ett minne blott. Förutom när jag pratar med farmor.
Jag anser att snowboard är en stor del av min identitet, trotts att jag inte åkt sedan 2023.
Att dokumentera livet är min största hobby. Analogt, handskrivet, med fysiska bilder, klister och tejp. Det har jag gjort sedan jag var 17 år.
Jag har såklart starka åsikter om papper och tejp.
Att vara ute i skogen är terapi. Är stressen stor och hjärtat klappar, så kramar jag ett träd. Det hjälper. Tydligen.
Sociala medier bor numera endast i min padda. Beroende-detox. Plötsligt fick jag tid över till alla mina tusen små pysselprojekt.
Jag dricker inte kaffe. Däremot dricker jag te. Varje dag. Oavsett väder. Alltid någon form av Earl Grey och alltid med en skvätt havredryck.
Kom ihåg att höra av dig.
Kippis!
